I Finland finns en oro för befolkningsminskning. Enligt Statistikcentralens bedömning kommer Finlands befolkningstal bli lägre från och med 2035. Allt färre i yrkesför ålder ska försörja allt fler, i synnerhet äldre, som beräknas stå utanför arbetsmarknaden. Nativiteten är rekordlåg och invandringen räcker inte till för att kompensera när flera dör än föds.
Så ser situationen ut i många andra länder i Europa. Inte heller i Sverige kan demografiska framtidsscenarior av detta slag uteslutas. Men i närtid finns det enligt exempelvis tidningen Expressen andra skäl till oro. Så här avslutar ledarskribenten Anna Dahlberg en krönika med klickvänligt budskap för många i de så kallade sociala medierna:
”I väntan på trovärdiga svar behöver Sverige bedriva en restriktiv migrationspolitik. Den tillfälliga lagen måste förlängas i juli nästa år. Skenäktenskap och skenanställningar måste beivras och arbetskraftsinvandringen stramas åt för lågkvalificerade jobb. Återvändandet behöver skyndas på med högre återetableringsstöd och ökad press på hemländerna.”
Dahlberg pekar på en rad problem i de stadsdelar som tagit emot flest nyanlända. Och det finns verkliga mycket att göra för att förbättra de ekonomiska och sociala villkoren för de mest utsatta människorna. En politik för att minska de ekonomiska klyftorna, för att ge de mest sårbara större trygghet på arbetsmarknaden och för att återupprätta ett jämlikt skolväsende är angelägen. Och lag och ordning ska upprätthållas.
Dahlberg skriver att hon vill ha en restriktiv migrationspolitik i väntan på trovärdiga svar på hur de mest utsattas bostadssituation ska kunna förbättras och med tanke på att Sveriges befolkning beräknas växa med en miljon människor till 2028.
Hon pekar på att Migrationsverket beviljat uppehållstillstånd för 106 955 personer årets tio första månader. Av dessa har nära nog hälften beviljats uppehållstillstånd på grund av arbete, studier eller medborgarskap i EU/EES. Antalet som beviljas asyl var till och med oktober i år 16 773 och antalet som fick uppehållstillstånd för att kunna ansluta sig till familjemedlemmar med uppehållstillstånd i Sverige var 37858 under samma tid.
Invandringen minskade 2017 jämfört med 2016. Den ligger allt jämt kvar på en hög nivå men stor invandring brukar följas av ökad utvandring. Det förvånar därför inte att utvandringen enligt den preliminära statistiken var nio procent högre första halvåret i år jämfört med i fjol. De största ökningarna procentuellt gäller utvandring till Syrien respektive Somalia. Det är svårt att göra prognoser när det gäller krig och fred. Fortsatt ökning av utvandring är sannolik även om den inte kan förutskickas säkert.
Men det här året kan vi överblicka. Utvandringen lär närma sig nivån 50 000, en icke obetydlig ökning. Av dem är nära nog två tredjedelar utlandsfödda och i stor utsträckning utvandrar de till de länder där de är födda.
Invandringen är större. I fjol var invandringsöverskottet 98 369 personer. Bland invandrarna till Sverige första halvåret var den största gruppen födda i Syrien men det rör sig om en betydande minskning jämfört med samma tid 2016. Den näst största invandrargruppen har Sverige som födelseland.
Sveriges folkökning beror inte bara på invandringsöverskott. Den beror också, till skillnad från Finland där flera dött än fötts de tre senaste åren, på ett betydande födelseöverskott. År 2017 uppgick det till 23 444 personer. Få ser detta som ett problem och jag har bara hört enstaka röster som vill minska födelsetalen. Att fler barn föds sammanhänger till en del, men bara till en del, med att invandrarna är yngre än de tidigare bosatta i Sverige.
Det behövs många angelägna åtgärder för att förbättra bostadssituationen och livsvillkoren i övrigt för de mest utsatta människorna i Sverige. Det krävs omfördelning av resurser för att minska klyftorna och för att öka människors trygghet både i arbetet och i bostadsområdena. Skolreformer för ökad jämlikhet behövs.
Däremot tycker jag att Sverige bör avhålla sig från att kasta ut människor som kan och vill arbeta ur landet. Och att motverka familjeåterförening och låta delar av splittrade familjer leva i Sverige om de kan och vill försörja sig själva är dålig politik.
Trygga boende kan skapas även med den folkökning som nu beräknas. Men det kräver en medveten jämlikhetspolitik för att ge alla den frihet som flertalet har del av.
Anders Ljunggren
Ljunggren skriver 