Övergångsbudget antagen -Regeringsbildning försvårad

Så har riksdagen antagit en övergångsbudget efter höstens val. Men det är inte den övergångsbudget som efter beredning i regeringskansliet och överenskommelse mellan riksdagens partier lagts fram av övergångsregeringen. Den övergångsbudget som riksdagen nu antagit är i stället en budget som bygger på moderaternas och kristdemokraternas motion och reservation i finansutskottet.

Detta är av flera skäl olyckligt. Jag känner ett visst medlidande med forna kolleger i regeringskansliet som nu ska författa regleringsbrev och finna tillämpningar som innebär att staten ska styras på grundval av den budget som riksdagen antagit. Jag träffade en tidigare kollega idag som berättade att man i regeringskansliet har beredskap för att en första ändringsbudget ska utarbetas i januari och att denna senare kan följas av flera.

Det är inte enklare för de myndigheter som nu på det givna underlaget har att tillämpa den nu beslutade politiken. Anställda ska sägas upp, stödordningar upphöra eller förändras. Besked ska ges till alla som upplever sig vara beroende av myndigheternas beslut.

Förhoppningsvis kommer konstitutionsutskottet, och de som har skäl för att intressera sig för grundlagsfrågor i universitet, akademier och samhället i övrigt, kritisk granska om riksdagens beslut i rimlig utsträckning kan anses leva upp till regeringsformens beredningskrav. Det är inte uppenbart att så är fallet.

De politiska partierna har också skäl till självrannsakan. Med tanke på den tilltagande fragmentiseringen i väljaropinionen är det sannolikt att det inte är sista gången som det kan behövas lång tid för att bilda en regering. Och i ett läge där Sverige tycks vara dömt till minoritetsregeringar är det ingalunda säkert att regeringar kommer att vara långvariga.

När riksdagens partier enat sig om att regeringen bör lägga fram en övergångsbudget så borde de också respektera att det är denna som gäller intill dess att en ny regering tillträtt – såvida inte regering bildats innan riksdagen senast måste fatta beslut om övergångsbudget. Det är möjligen en överdrift när Stefan Löfven liknar den budget som riksdagen antagit vid en ”servettskiss”. Men för den som har någon insikt i den beredning som sker när ordinarie budget utarbetas framstår den budget som nu antagits som ett hastverk utan de samråd och kvalitetskontroller som är god ämbetsmannased och en god politisk tradition.

Inte minst Centerpartiet och Liberalerna har anledning att ifrågasätta sitt eget agerande. Nu har de tvingats åse hur en budget utarbetad av m och kd antagits tack vare att Sverigedemokraterna röstat för den. De borde ha insett detta redan innan de la fram sina motioner. Och då hade det varit logiskt att ifrågasätta regeringens övergångsbudget bara i det eller de fall då den skulle strida mot den överenskommelse som föregick att denna presenterades. Så har inte skett. Nu upprepade de istället budskap från tiden före valet, mer eller mindre döva för valresultatet.

Moderater och kristdemokrater applåderade när deras reservation vann i den slutliga omröstningen. Det kan de komma att ångra. Redan efter valet stod det klart att det skulle vara ett parlamentariskt mästarprov för en statsministerkandidat på Allianssidan att formulera en politisk plattform som skulle vinna gehör såväl hos centern och liberalerna som Sverigedemokraterna. Möjligen sumpade Ulf Kristensson sin sista chans genom den motion som nu lett till ett riksdagsbeslut utan gehör från Centerpartiet och Liberalerna efter det att, han i något som måste beskrivas som ett politiskt självskadebeteende, gick fram med en politisk plattform som han visste att Liberaler och Centerpartister inte gav sitt stöd till men som ledde till ett närmast triumfatoriskt bifall från Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna.

Och om Ulf Kristensson trots allt skulle kunna bilda en regering så vet han att Sverigedemokraterna är beredda att bryta mot parlamentarisk praxis och rösta emot regeringsförslag och med oppositionen när deras egna politik fallit. Om Ulf Kristensson då sitter på regeringsbänken lär inte moderaterna applådera.

Moderater och Kristdemokrater har nu fjättrat sig vid den övergångsbudget som de med 25,33 procent av väljarna bakom sig lyckats förvandla till lag i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna lär se till att fjättrarna görs så helgjutna som möjligt. Kristenssons möjligheter att gå Centerpartiet och Liberalerna till mötes utan att Sverigedemokraterna gör revolt är sannolikt ytterst små.

Det paradoxala är att möjligheterna för en regering baserad på samarbete över blockgränsen sannolikt ökat. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet är, om den politiska viljan finns, fria att förhandla vidare. Centerpartiet har uppenbarligen sagt nej till en lista som beskriver en möjlig överenskommelse. Men vad jag förstår har inte förhandlingarna avbrutits helt. Nya överläggningar borde kunna ske utan att något partis företrädare behöver tappa ansiktet.

Annie Lööf har uppmanat främst socialdemokrater och moderater, som gör anspråk på att vara statsbärande, att nu ta ansvar i regeringsbildningsprocessen. Stefan Löfven lär förlora statsministeromröstningen på fredag.  Men han har troligen störst chans att positivt bidra till att en regering bildas. Ulf Kristensson har med egna initiativ väsentligt försvårat sin position. Han kan ha upplevt att dagens votering är en seger – men det kan visa sig att vara en Pyrrhusseger. Någon stabil regering har han knappast förmåga att bilda.

Anders Ljunggren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s