Den 27 januari nådde Sovjetunionens armé fram till Hitlerregimens nazistiska koncentrationsläger i Auschwitz, cirka 60 kilometer väster om Krakow i Polen. Där mötte de 7650 överlevande.
Än idag finns inga säkra uppgifter om hur många som avrättades i en medveten förintelse av judiska liv i Auschwitz. Siffror som är vedertagna ligger över en miljon personer. Därtill kommer minst 100 000 romer, polacker, ryssar och andra nationaliteter.
I Ingvar Svanbergs och Mattias Tydéns bok, Sverige och Förintelsen (Bokförlaget Arena 1997), refereras till Dimension des Völkermords studie och enligt denna dog mellan 5 290 000 och 6 000 000 judar till följd av Förintelsen. Omkring hälften av dem dog i förintelseläger, förutom Auschwitz-Birkenau även Chelmo, Belzec, Sobibór, Treblinka och Majdanek.
Förintelsens minnesdag ordnas efter ett initiativ i FN 2005 på årsdagen för Auschwitz befrielse den 27 januari. I år inträffar den på en söndag och det är 74 år sedan Röda armén nådde fram till Auschwitz. Att det då var så relativt få som 7650 överlevande berodde inte bara på massmord med industriell effektivitet utan också på att 60 000 tvingades ut på en dödsmarsch från Auschwitz med början den 18 januari.
Den svenska allmänheten kunde genom landets media vara väl underrättade om nazisternas förföljelsepolitik från 1933 och åren 1941-1945 också ha god kännedom om det systematiska massdödandet med målet att helt utplåna den judiska befolkningen i det område som Hitler-Tyskland behärskade. Svanberg och Tydén hävdar att svenska mediers rapportering under massmördandets tid överträffade vad media i USA presterade men att man inte nådda upp till brittiska mediers nivå.
Den restriktiva flyktingpolitiken före kriget, och i synnerhet krigets två första år, drabbade i synnerhet judar men också andra politiska motståndare till naziststyret i Tyskland. Det finns exempel på hur personer som vägrades uppehållstillstånd i Sverige mötte döden i förintelseläger.
När flyktingpolitiken i Sverige blev generösare hjälpte det föga för de dödshotade judarna – då hade naziststyret infört utreseförbud. Men det är inte bara regering och riksdag som bidrar till att dåtidens politik på vissa punkter ger anledning till ånger och skamkänslor. Allra värst är bondeförbundaren Otto Walléns öppna antisemitism i riksdagsdebatten. Att studenter i stort antal i Uppsala, Lund och Stockholm röstade för att försvåra att judar fick fristad i Sverige är bevis för att inskränkt upplevt egenintresse kan ges företräde framför grundläggande humanistiska principer.
En tydlig opinionsvändning kom sedan naziststyret i Norge beslöt att häkta alla judiska män och 532 judar med fartyget Donau förts från Norge till Tyskland i november 1943 för avlivning med brutala metoder. Utan medial uppmärksamhet kunde cirka 900 judar fly till Sverige och ges fristad här. Sammanlagt deporterades 763 norska judar varav 739 mördades i utrotningslägren. Därtill dödades 23 judar i Norge under kriget.
Under några höstveckor 1943 kunde 7200 danska judar ges fristad i Sverige tack vare imponerande solidaritetsarbete i Danmark, icke oskickligt agerande från danska regeringens sida och öppet stöd från Sverige, från dess regering och folk. Senare kan svenska ambassadens insats i Budapest, framför allt genom Raul Wallenberg, och de Vita bussarna under Folke Bernadottes och Röda Korsets ledning ses som nya exempel på att Sverige förstärkte sitt anseende när det gäller humanitärt handlande. Många koncentrationslägerfångar fick asyl i Sverige. Utan dessa insatser hade betyget på Sveriges agerande inför och under kriget blivit avsevärt sämre.
Förintelsen saknar motsvarighet i historien även om vi känner andra skräckvälden och folkmord. Nu kan vi se hur den liberala demokratin trängs allt mera och tyvärr kan vi se klara avsteg från den i flera länder. USA:s president vill bygga mur mot Mexiko och i Medelhavet vägrar EU-stater flyktingfartyg hamn.
Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Afghanistan. Samtidigt utvisas människor från Sverige till Afghanistan och en betydande opinion vill vägra afghaner som var under 18 år när de anlände till Sverige 2015 ens tillfälliga uppehållstillstånd och möjlighet till gymnasiestudier.
Kunskap om historien kan bidra till att vi blir mera medvetna om demokratins bräcklighet och om vilka ohyggligt förskräckande konsekvenser som uppstår när demokratin avskaffats. De prövningar som väntar kräver mycket av de som vill säkra demokratin.
Jag har först nu läst boken Sverige och Förintelsen. Jag köpte den på Bokbörsen och när det levererades visade det sig att det var ett utgallrat exemplar från biblioteket vid Högskolan i Kalmar. Jag hoppas att det inte är ett tecken på att Linnéuniversitetet och andra lärosäten nu anser det vara oviktigt att hålla dokument om Förintelsen tillgängliga för framtiden. Spåren förskräcker!
Inför och under Förintelsens minnesdag ordnas en rad aktiviteter runt om i Sverige. Här finns uppgifter om olika arrangemang: https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/forintelsen/forintelsens-minnesdag/kalender-forintelsens-minnesdag
Hotet mot demokratin idag kommer inte främst från fåtaliga medvetna nazister. Det finns fundamentalister av annat slag vars tal och agerande inte bör få fortgå opåtalat. Men det största hotet mot demokratin är troligen de många människornas aningslöshet. Tolerans mellan oliktänkande och mellan människor med olika ursprung är en förutsättning för demokratin.
Anders Ljunggren
Ljunggren skriver 