”Sverige skapades ur skogen. Välfärden är byggd av trä. Träden kan vara nyckeln till att lösa några av framtidens svåraste frågor.”
Så lyder prologens första meningar i Gunnar Wetterbergs bok Träd – En vandring i den svenska skogen.
Nästan alla har ett personligt förhållande till skogen. Som bondson uppvuxen på sydsvenska höglandet har jag gjort många av mina tidigaste erfarenheter på grund av skogen. Jag minns hur jag som femåring bar några vedträn från vedboden i lagårn till den nya bostad som pappa och mamma byggt. Jag har minnen från ”leket” vi byggde i skogen – jag var vägförvaltning. Jag tjänade mina första pengar genom att barka massaved – tio öre biten var mitt ackord. När jag blev CUF-medlem var ett av mina första åtagande att plantera skog. Inkomsten blev en liten delfinansiering till CUF:s lantbruks- och lanthushållsskola i Etiopien. Jag minns hur pappa och John i Grimmestorp reste runt i socknen för att be socknens skogsägare att ge ekonomiskt stöd till massabruket i Mörrum. Jag ägde själv länge ett industribevis i Södra.
Jag var med pappa och bröder när vi högg i skogen och byggde farbar väg för att underlätta avverkningarna. Jag minns när motorsågarna underlättade avverkningarna och traktorn ersatte hästen för att föra ut stock och massaved efter avverkningarna. Och jag minns när jag smög i väg efter skolan till de björkbevuxna sankmarkerna vid Oset till Solgen, åmynningen till Emåns största källflöde vid föräldragården i Markestad. Där betraktade jag andlöst räv på nära avstånd och såg fiskljusen cirkla i luften innan den i fiskafänge störtdök ner i vattnet.
Andra människor har andra minnen. Få svenskar saknar ett personligt förhållande till skogens marker. Det finns 330 000 skogsägare, bortåt 200 000 i Sverige är direkt eller indirekt sysselsatta i skogsindustrin och dess binäringar.
Alla i Sverige har stor glädje av skogen. Och då tänker jag inte bara på dess betydande tillskott till nettoexporten. Utan skogen och de produkter som förädlas grundade på dess råvaror skulle den svenska valutan vara betydligt svagare och vi alla vara fattigare. Och det gäller inte bara materiellt. Utan friluftsliv i skogen, utan möjlighet att utnyttja allemansrätten för svampplockning, jakt och strövtåg skulle livskvaliteten försämras för miljoner människor i Sverige.
Gunnar Wetterbergs bok, Träd – En vandring i den svenska skogen, är ett mycket imponerande verk. Ett storverk med överblick, detaljkännedom, historiska perspektiv och med texter som bidrar till att skapa förståelse för skogens roll i det ekonomiska, sociala och kulturella sammanhang som är Sverige. Wetterberg visar att prologens inledande mening, ”Sverige skapades ur skogen”, har fog för sig.
Bokens berättelse sträcker sig från istiden och avslutas med rådbråkande om vad skogen kan komma att betyda för att förebygga eller i vart fall lindra klimatförändringar till följd av att fossilanvändningen förgiftar vår atmosfär.
Wetterberg skriver insiktsfullt om olika trädarter och om skogen som ekosystem. Han beskriver avverkningssystem och den industriella utveckling som växt fram som ett resultat av att företagsamma människor sökt bärga utkomst ur skogen. Detta har gett mig kanske den allra främsta läsupplevelsen när jag med lätt hand och stor förväntan bläddrat mig framåt i boken Träd – En vandring i den svenska skogen. Utan Sveriges skogar, från norr till söder i vårt långsträckta land, hade Volvo och Scania sannolikt inte varit internationellt ledande lastbilstillverkare.
När jag skriver detta har jag just lyssnat på en riksdagsdebatt (Tack och lov för Forum i Sveriges Television!). Debatten handlade i stor utsträckning om den konflikt som lätt uppstår mellan de som vill bevara särskilt värdefull skog och nyckelbiotoper å ena sidan och privata skogsägare som vill leva av sitt skogsbruk via avverkningar å andra sidan.
Sådana konflikter finns. Men som Wetterberg påpekar består åtskilliga av nyckelbiotoperna på grund av att privata skogsägare faktiskt handlat i strid med givna statliga påbud och rekommendationer. Med 330 000 skogsägare har vi ägarmässigt mångfald i skogen. Det har också varit bra för den biologiska mångfalden. Den biologiska mångfalden, mätt i antalet arter med hemvist i skogen, är betydligt större i södra Sverige än i norr. Det beror nog inte bara på klimatet. En förklaring kan också vara att i norr ägs merparten av staten eller storbolagen – i syd dominerar familjelantbrukare och privatpersoner som skogsägare.
Om vi som medborgare, med demokratin och statens våldsmonopol som instrument, vill tvinga skogsägare att inte avverka som de vill, så måste det ske med minsta möjliga inskränkning i ägarnas brukningsrätt och med full ekonomisk och varaktig kompensation för de restriktioner som staten påtvingar ägaren.
Wetterberg påpekar i boken att som skattereglerna nu är utformade kan förmögna höginkomsttagare betala upp till 50 procent mera än den som uteslutande vill förvärva skog för att det ska vara ett levebröd när skogsmark saluförs. Detta missgynnande av köpare som ser skogen som en viktig del av framtida inkomst för att möjliggöra bosättning i glesbygd jämfört med förmögna personer, ofta bosatta i storstad, borde inte tolereras av lagstiftarna.
Jag önskar att inte bara riksdagsledamöter utan också alla med ett samhällsintresse och med vilja att förstå Sveriges samtidshistoria läser Gunnar Wetterbergs bok Träd – En vandring i den svenska skogen (Albert Bonniers Förlag, 2018, 352 sidor). Boken är rikt illustrerad vilket bidrar till att jag betraktar den som ett praktverk. Själv fick jag betala 279 kronor i min bokhandel.
Anders Ljunggren
Ljunggren skriver 