EU-valet närmar sig allt mera! Jag kryssar Kristina Jonäng (c)

Jag skulle önska mig mera av eftertänksamhet och större fokus på varför Europeiska Unionen behövs i den valrörelse som snart är över. Om två veckor får vi veta valresultatet. Det är ett viktigt val vi gör. Delta!

Parallellt med att jag tar del av budskapen i EU-valrörelsen läser jag Timothy Snyders bok Vägen till ofrihet. Jag påminns om EU:s betydelse som fredsprojekt. Att vi i Europas grannskap har ett Ryssland som förbryter sig mot rättsordningen, som medvetet söker splittra Europa och undergräva den liberala samhällsordningen i vår världsdel. Tyvärr har vi idag en situation där även USA och Kina söker splittra Europa. Stödet till högernationalistiska krafter kommer faktiskt både från öst och väst nu. Syftet är att splittra och skapa oreda.

EU:s sammanhållning är viktig och en förutsättning för att fredsprojektet ska ha fortsatt framgång. Vi i Sverige och övriga nordvästra delen av EU bör vara beredda att betala för den. Det har vi gjort allt sedan vi blev EU-medlem. Med Brexit som en realitet blir det än viktigare. Stödet till perifera delar i EU:s medlemsstater, i form av jordbruks-, landsbygds- och strukturfondsstöd, kan göras effektivare. Korruptionen och bidragsfusk måste bekämpas. Men att i det läge vi har nu, med växande klyftor inte bara inkomst- och förmögenhetsmässigt utan också regionalt, skära ned stödet till de som ofta med rätta anser sig vara globaliseringens förlorare är inte en politik som borde få svenskt stöd.

Vi behöver en effektivare jämlikhetspolitik på alla nivåer: kommunalt, regionalt, nationellt och på Europanivå. Klyftorna håller på att riva isär samhällsväven och det finns en fara för att det samhälleliga kontraktet upplöses. Det är uppenbart att även de som önskar ett samhälle med jämlika villkor nu saknar verkningsfull politik. Jag tror inte att den nationella ramen ensam klarar uppgiften att åstadkomma ett samhälle där klyftorna inte är så stora som de är nu. Klyftorna växer. Europeiskt samarbete bör också syfta till att skapa större jämlikhet.

Europeiska Unionen är också av central betydelse för den ekonomiska utvecklingen och för möjligheterna att värna den välfärdsstat som folkflertalet önskar sig. Ett mycket välkommet inlägg gjordes för ett tag sedan i Dagens Nyheter av Sveriges ledande företagsledare. Artikeln,
https://www.dn.se/debatt/vara-storforetag-lovar-oka-investeringarna-i-europa/?fbclid=IwAR0iemy1QjzZ9ZHqoJ6D52DCDKq8e-2sI_7Jv6n9uJxkKybYaRxqMgm1O5s visar att de fem förmår att se utöver sina snäva egenintresse. Att EU halkar efter Kina och USA när det gäller 5G-teknik och när det gäller industriell och samhällelig tillämpning av artificiell intelligens, AI, motiverar ökade ansträngningar så att den inre marknaden kan vara den drivkraft för ekonomisk utveckling som den varit hittills även framgent.

Många menar att klimatfrågan är den allra viktigaste frågan nu och jag instämmer. Och just när det gäller klimatpolitiken är EU särskilt viktig och unionen har faktiskt varit framgångsrik hittills. Ett sammanhållet EU som inom sig med framgång minskar klimatpåverkan är vårt främsta medel i ansträngningarna att nå globala framsteg på klimatområdet. Systemet med utsläppshanden kan förfinas och vidgas och jag anser att Sverige också borde verka för en överenskommelse om koldioxidbeskattning på EU-nivå. En sådan kan, om man så vill, åstadkommas utan att det innebär att EU inkasserar det skatten inbringar.

Ett annat område där EU är en närmast oumbärlig arena gäller kampen mot antibiotikaresistens. Svenska EU-parlamentariker som Marit Paulsen och Fredrik Federley har redan gjort betydelsefulla insatser här. Men det krävs mera om vi ska undvika risken för storskaliga och dödliga epidemier till följd av att antibiotika inte förmår stoppa dem. Sjukdomar som idag anses närmast harmlösa kan bli dödliga. Och här hjälper det verkligen inte att flytta beslut från Bryssel till Stockholm.

De högerpopulistiska partierna i EU har ändrat sin taktik och kräver inte som regel längre medlemsstaternas utträde ur regionen. Syftet är nu istället att försvaga unionen inifrån och det är ett taktikbyte som även Sverigedemokraterna gör. Det är möjligt att det inte är syftet, i varje fall inte hos alla, men en konsekvens av ett försvagat och mera splittrat EU är hur som helst att Putins regim får sina förhoppningar infriade. Ett försvagat EU leder till ökad ökad otrygghet och till större fara att våra europeiska rättsordning sätts ur spel.

Jag tror att jag befinner mig i samma situation som många andra väljare. Det finns kandidater jag inte vet särskilt mycket om. Det finns kandidater jag inte kan tänka mig att rösta på. Och så finns det kandidater i flera partier som jag har förtroende för.

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer att kryssa för Kristina Jonäng (c)
https://www.centerpartiet.se/landningssidor/2018-november/eu-kandidater/kristina-jonang . I mina ögon är hon allt jämt ung men hon har en betydande erfarenhet inte minst som en av de ledande politikerna i Västra Götaland. Hon står med båda fötterna på jorden och hon är en politiker som förmår att vara både visionär och pragmatisk. Vi har inte samma åsikt i alla frågor men i de viktiga frågorna vet jag att jag kan lita på Kristina Jonäng. Därför har jag bestämt mig för att rösta på henne.

Anders Ljunggren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s