Idag för trettio år sedan, den 23 augusti 1989 fattade cirka två miljoner människor varandras händer och bildade en mänsklig kedja av kött, blod och frihetsvilja mellan Tallinn i Estland och Vilnius i Litauen. Det var på 50-årsdagen av undertecknandet av Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Hitlerregimen i Berlin och Stalinregimen i Moskva.
Den imponerande mänskliga kedjan i Estland, Lettland och Litauen är en av de viktigaste utomparlamentariska aktionerna i min samtid. Den är också exempel på kanske det viktigaste samarbetet mellan människor i våra tre grannländer på den östra Östersjökusten någonsin.
Den mänskliga kedjan med cirka två miljoner människor, var fjärde invånare i de tre republikerna, The Baltic Way, var 1989 en slagkraftig demonstration för nationell och individuell frihet – mot den diktatur och den ofrihet som påtvingats ester, letter och litauer som en konsekvens av Molotov-Ribbentrop-pakten exakt 50 år, idag 80 år, tidigare.
Beskedet om att Hitlers Nazi-Tyskland och Stalins kommunistiska diktatur, Sovjetunionen, ingått en icke-angreppspakt kungjordes omedelbart. Ett hemligt tilläggsprotokoll kungjordes inte. Men konsekvenserna av pakten skulle snabbt bli uppenbara. Redan i gryningen den 1 september 1939 anföll Hitler-regimen Polen. Andra världskriget var en realitet. En kort tid därefter angrep Stalin Polen. Nazisternas och kommunisternas militära företrädare firade tillsammans att Polen med våld styckats dem emellan i staden Brest-Litovsk. Bildbevisen är bevarade.
Polen delades mellan Tyskland och Sovjetunionen. När den uppgörelsen blev ett faktum blev också Litauen en del av Sovjetunionens byte. Estland och Lettland tillfördes Sovjetunionens sfär redan vid undertecknandet. Finland angreps den 30 november 1939 och kunde först efter heroisk kamp värja sin självständighet till priset av många förlorade människoliv och ockupation av betydande del av sitt territorium, bland annat staden Viborg på Karelska nätet.
Estland, Lettland och Litauen ockuperades i juni 1940. I Estlands och Lettlands fall hade Sovjetunionen fått fria händer att härja fritt redan i avtalet som undertecknades den 23 augusti 1939. Makthavarna i Tallinn och Riga, som agerade utan demokratisk kontroll, utsattes för press att acceptera baser på Stalins direktiv. Finland, som bevarat sina demokratiska institutioner, utsattes för samma krav men vägrade och värjde sig när Sovjetunionen försökte påtvinga Finland sin vilja med krigshandlingar. Att det var Sovjetunionen som angrep förnekades.
Estland, Lettland och Litauen utsattes sommaren 1940 alla för sovjetisk ockupation och införlivades som sovjetiska republiker under Stalins Kremlstyre. Motståndskämpar avrättades och få av de många som deporterades till Sibirien 1940 överlevde.
Redan den 9 april 1940 hade Nazi-Tyskland ockuperat Norge och Danmark – Molotov-Ribbentrop-pakten öppnade möjligheter för Hitler att angripa också i väst. Det påverkade också Sverige – även om vi undgick ockupationer som drabbade flera av våra grannländer och inte som Finland behövde strida för vår frihet på vårt eget territorium.
Jag påmindes om detta när jag på 1970-talet fick tillgång till handlingar från ett möte på Hotel Continental i Stockholm med Nordiska Bondeungdomens förbund den 20 mars 1940. Efter kallelsen i den bunt papper jag fick tillgång till låg ett telegram från Urho K Kekkonen, senare långvarig president i Finland. Han meddelade att han inte kunde delta ”på grund av omständigheter som ni säkert förstår”. Vapenstilleståndet efter vinterkriget inträffade den 13 mars 1940.
Vid mötet på Continental beslutade företrädare för bondeungdomen i Danmark, Norge och Sverige att de skulle sända en delegation till Finland för att klargöra hur man skulle kunna bistå grannarna i öst. När jag bläddrade vidare i den bunt papper jag fått tillgång till fanns jag telegram från Norge och Danmark daterade den 9 april 1940 där grannarna i väst och syd beklagade att de inte kunde fullfölja planen att mötas Finland. Molotov-Ribbentrop-pakten satte Sverige i ett skruvstäd större delen av andra världskriget. Våra grannar drabbades än värre.
Sovjetunionen förnekade in i det sista de hemliga tilläggsprotokollen till Molotov-Ribbentrop-pakten. Och som Michael Winiarski dokumenterar i en artikel i Dagens Nyheter igår, dagen före Molotov-Ribbentrop-paktens 80-årsdag, förnekar Putin och dagens Kremlregim att Hitler och Stalin tillsammans var i allians i nära två år, 22 månader, under andra världskriget. Det finns idag färska exempel på personer som straffats för att ha påpekat att Hitler- och Stalinregimerna samverkade för att kväsa Polen. Avskyvärt!
Dessa skändligheter pågår. Putins regim har i år med fyrverkerier firat ockupationerna av Estland, Lettland och Litauen under namn av att de skulle vara befrielse av dessa staters huvudstäder från fascismen. I de tre baltiska befolkningarnas medvetande är det istället inledningen av förtryck och kommunistisk diktatur – möjliggjord genom ett avtal mellan Hitlers och Stalins våldsverkare i allians.
Jag ska idag delta i en manifestation på Norrmalmstorg och därefter i en tillställning på Eesti Maja, för att minnas och hylla The Baltic Way. Händelserna den 23 maj 1989 var ett viktigt steg för att ge befolkningarna i Estland, Lettland och Litauen frihet. Denna nationella frihet har också gett Sverige större säkerhet och möjlighet till utbyte, vänskap och samarbete med våra grannar som järnridån allt för länge hindrade.
Jag deltar också i aktiviteterna på Norrmalmstorg och i Eesti Maja idag, den 23 augusti 2019, för att bidra till att Molotov-Ribbentrop-pakten inte ska glömmas. Sverige borde, liksom tiotalet andra EU-stater redan har gjort, göra den 23 augusti till en årligt återkommande minnesdag för såväl nazismens som kommunismens förbrytelser och offer. Putinregimens desinformation och förfalskning av historien ska inte få fortgå opåtalad. Och nynazismen behöver bemötas. Var inte passiv!
Anders Ljunggren
Ljunggren skriver 