Läkaren i Helsingfors granskade en skärmdump av det digitala recept som min läkare i Sverige utfärdat. Sedan jag redogjort för min sjukdomshistoria skrev han ut motsvarande mediciner.
- Men du kan inte få en 75 mg-tablett när det gäller acetylsalicylsyra. När det gäller doseringen har vetenskapen tolkats olika i Sverige och Finland. I Finland är det 100 mg som gäller som dos i fall som ditt, sa läkaren leende.
I apoteket visade det sig att i Finland kan man köpa 100 mg-tabletter med acetylsalicylsyra receptfritt. I Sverige krävs recept för att få köpa 75 mg-tabletter. Anledningen vet jag inte. Men på nätet har jag sett att det finns apotek i Finland som marknadsför att de är beredda till snabbleveranser av 100 mg-tabletter till Sverige.
Jag lämnade läkare och apotek med lika stort förtroende för vetenskap i Finland som i Sverige efter att ha utkvitterat också de receptbelagda läkemedlen. Men jag var och är ändå besviken. Orsaken till mitt finländska läkarbesök var att jag inte tagit med mig tillräckliga doser av min hjärtmedicin när jag for till sommarvistet i Finland. Jag valde att skaffa recept i Finland. Att anskaffa ett underskrivet pappersrecept från Sverige skulle medföra att jag var utan läkemedel i flera dagar. Att resa till Stockholm för att hämta ut min medicin skulle vara mera kostsamt och tidskrävande.
Jag är tacksam för den medicinska service jag fått i Helsingfors. Men jag är besviken att jag inte kunnat utnyttja det giltiga digitala recept jag har i Sverige även i Finland. Och det är inte Finlands fel.
Jag vet att det ingick i det svenska ordförandeskapsprogram i Nordiska Ministerrådet som presenterades hösten 2017 att det inom en treårsperiod skulle ha skapats tekniska förutsättningar för utbyte av e-recept i Norden.
Jag visste också att den som hade ett e-recept utfärdat i Finland redan i januari 2019 kunde hämta ut föreskrivna läkemedel i apotek i Estland. Senare samma år kunde samma utleverans också ske i Kroatien. Det som krävdes var att vederbörande på en hemsida kryssat i att e-receptet fick överföras till utlandet, hade pengar till förfogande och att vederbörande hade legitimation med sig. Inget mera.
Från och med den 1 juli 2020 har estniska e-recept på motsvarande sätt kunnat användas för att hämta ut läkemedel i Finland.
Idag är det möjligt att använda även e-recept utfärdade i Portugal i apotek i Finland liksom vice versa. Men e-recept utfärdade i Sverige kan inte utnyttjas alls utanför Sveriges gränser. Och av allt att döma kommer det att dröja innan det blir möjligt.
I Sverige liksom i Finland och andra europeiska länder som möjliggjort eller är på väg att möjliggöra e-recept över gränserna är det överenskommelser i EU som ligger till grund för reformeringen. De bättre möjligheterna för medborgarna över gränserna i EU/EES har sin utgångspunkt i ett EU-direktiv som antogs för mera än tio år sedan. I december 2012 följdes detta upp genom EU-kommissionens genomförandedirektiv gällande åtgärder för att underlätta erkännandet av recept som utfärdats i en annan medlemsstat.
Vad kan vi då hoppas på för Sveriges del? Utredningen E-recept inom EES (SOU 2021:102), som lade fram sitt betänkande vid årsskiftet, föreslår ett svenskt ikraftträdande den 1 maj 2023 med frivillig anslutning för enskilda apotek till samma månad 2024. Flera remissinstanser har nu begärt att införandet ska senareläggas. E-hälsomyndigheten, som sedan myndigheten inrättades 2014 haft uppdrag att förvalta och utveckla funktioner som möjliggör utbyte av e-recept över landsgränser, bedömer i sitt yttrande från slutet av maj detta år att tjänsten kan driftsättas tidigast november 2024. I en tidigare rapport från myndigheten påstods att de tekniska förutsättningarna skulle finnas på plats 2021.
Jag har stor respekt för att det krävs noggranna överväganden för att skydda patientsäkerheten, enskilda människors integritet och andra samhällsintressen i läkemedelshantering över landsgränserna – liksom inom Sverige.
Men att Sverige av allt att döma kommer att införa möjligheter att nyttja e-recept i andra EU-länder först fyra till fem år efter Finland och Estland söker sin förklaring. Jag tror inte att det beror på att vi i Sverige kommer att skydda patientsäkerheten och enskilda människors integritet bättre. Det lär inte heller bero på teknisk oförmåga. Världens första e-receptkund betjänades på Apoteket Tre Rosor i Jönköping 1983 och idag expedieras mera än 99 procent av alla läkemedel inom landet via e-recept.
Sveriges oförmåga att införa möjligheten att nyttja E-recept över landgränserna har fått mig att tvivla på landets påstådda effektiva statliga förvaltning och vilja att snabbt ta till sig nya tekniska möjligheter. Men framför allt handlar det om politisk vilja. Ansvaret ligger ytterst på regering och riksdag. Det ligger också på Nordiska Ministerrådet som trots det svenska ordförandeskapsprogrammet framlagt för snart fem år sedan inte åstadkommit några faktiska framsteg. Och Nordiska rådet som varit kraftlöst när det gäller att driva på regeringarna – i synnerhet de senaste åren.
I en tid när tilltron till internationellt samarbete sviktar borde möjligheterna att göra vardagslivet lättare för de många som rör sig över gränserna tas till vara. Det är inte ett fåtal som berörs. Exempelvis är det 750 000 i Sverige som har rötter i Finland. Med tanke på vad EU-direktiven från 2011 och 2012, och ordförandeskapsprogrammet i Nordiska Ministerrådet för år 2018, öppnar för kan inget annat omdöme tilldelas Sverige än att senfärdigheten är stor.
Att det finns fördelar med möjligheterna att använda E-recept över gränserna inte bara för svenskar som reser utomlands utan också för de som reser till Sverige är otvetydigt. Sveriges internationella beroende är stort.
Det är en rimlig förväntan att Sverige under nästa mandatperiod kommer göra det möjligt att utnyttja e-recept i andra länder. Men jag skulle gärna se att en utredning gjordes av varför Sverige på detta område visat stor senfärdighet såväl politiskt som förvaltningsmässigt. Finland och Estland har visat större vilja och förmåga att nyttja ny teknik för att underlätta internationellt utbyte. Och det gäller också Kroatien och Portugal. Sverige är senfärdigt.
Anders Ljunggren
Ordförande
Föreningen Norden Stockholm
Ljunggren skriver 