Digitala plattformar undergräver finansieringen för nationell och lokal journalistik

År 2017 var Sveriges reklammarknad större än någonsin, då noterades all-time-high. Samtidigt förlorade dagspressföretagen  1,2 miljarder av sina totala intäkter. Sedan 2008 till och med 2017 har företag som bedriver nyhetsjournalistik förlorat en halv miljard kronor om året. Det innebär att företagen förlorat 40 procent av sina reklamintäkter. När detta år är slut närmar vi oss en halvering av intäkterna jämfört med år 2008 från den källa som speciellt när det gäller dagspress varit, och allt jämnt är, huvudsaklig finansiering av journalistik.

De svenska reklamköparna ökar istället sin exponering på de digitala plattformarna. Googles intäkter från Sveriges reklamköpar beräknas till nio miljarder svenska kronor, mera än tre miljarder mera än vad den samlade svenska dagspressen kunde attrahera. Enligt nyhetstjänsten Breakit  inbringade Facebook 1,3 miljarder i reklamintäkter 2017 från Sverige, en ökning med 34 procent på ett år. Dessa och andra uppgifter i denna text har i all huvudsak hämtats från Mediestudiers årsbok – tillståndet för journalistiken 2017/2018 (Institutet för mediestudier).

Att pengarna försvinner från företag som bedriver journalistik i Sverige till de digitala plattformar som har sina huvudkontor på USA:s västkust får konsekvenser för journalistiken på bredden och djupet i Sverige. De företag som överlever kompenserar förlorade reklamintäkter med att skära i sina kostnader: antalet journalister minskar, lokalredaktioner läggs ned och utrymmet för grävande och granskande journalistik minskar. Smålandsbygdens Tidning, som var min arbetsgivare 1972-1976, och Laholms Tidning, som hade samma roll åren 1982-1984, har både tvingats lägga ned sin verksamhet de allra senaste åren. Jag är inte ensam om sådana sorgliga konstaterande. Många lokaler har tömts på journalister.

I 75 av landets 290 kommuner finns ingen redaktion på plats. I 40 av dessa finns  en redaktionell närvaro genom granskning från redaktion i grannkommun. Det innebär att i 35 kommuner finns ingen redaktionell närvaro. Det är var åttonde kommuner i landet och en ökning 2017 av antalet kommuner utan redaktionell närvaro med tre. TV4 har lagt ned sina lokala redaktioner och nyhetsjournalistik i television bedrivs numera till helt dominerande del av Sveriges Television som inte är beroende av reklamintäkter.

Ägarkoncentrationen på dagspressområdet ökar. Det försvann 30 redaktioner perioden oktober 2017-oktober 2018 och bara åtta tillkom. Hälften av landets journalister bor i Stockholms län och andelen som bor i storstad ökar ytterligare till 62 procent. På Södermalm där koncentrationen av journalister är som störst är det i genomsnitt 70 meter mellan journalisternas bostadsadresser. 

Just när jag skriver denna text ser och hör jag i Sveriges Televisions utomordentliga program Forum professor Sören Holmberg säga, till deltagarna vid Sveriges riksdags seminarium med anledning av den allmänna rösträttens 100-årsdag, att massmedia har utomordentlig stor betydelse för demokratin. Han lyfte särskilt fram dess roll som kunskapsförmedlare. 

Holmberg pekade under seminariet på att kunskapsnivån generellt sett är hög i Sverige – faktiskt högst bland 35 länder som utsatts för en jämförande studie. Det har också skett en fortgående utjämning av kunskaperna mellan olika samhällsgrupper i Sverige – med ett undantag: skillnaderna i kunskapsnivå mellan de yngsta väljarna och de äldre har år efter år blivit större.

Enligt Holmberg finns också ett samband mellan hur lång tid olika grupper ägnar åt sociala medier respektive ”gammelmedia” och kunskapsnivån. Frågan är om dagens unga med tilltagande ålder blir kunnigare eller om vi nu har en ny generation som kommer behålla sina medievanor och förbli på en lägre kunskapsnivå än sina föräldrageneration.

En ännu större fråga för demokratin är hur oberoende journalistik ska kunna finansieras om globala digitala plattformar fortsätter att utarma intäktskällorna för medier med nyhetsredaktioner i Sverige. Detta är en viktig fråga inte bara med tanke på mediernas betydelse för upplysningsnivån i samhället utan också med tanke på att journalistik behövs för att granska makthavare, som forum för samhällsdebatt och inte minst som en gemensam arena – ett torg där vi möts, lär känna varandra och gör gemensamma erfarenheter. Så skapas föreställda gemenskaper och utan sådana blir demokrati svårare att upprätthålla.

Kan företag med publicistiska ambitioner genom kreativitet och innovation också i framtiden säkra reklamintäkter för den journalistik som hittills ansetts vara avgörande för demokratin? De som lyckats bäst hittills i den digitala sfären är kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen som inbringar hälften av alla internetanknutna reklaminkomster för mediebranschen.

Jag utredda radio och TV på uppdrag av den dåvarande regeringen på 1990-talet.  Jag tog då del av en amerikansk studie som visade att när utbudet av TV-kanaler ökade så ledde det till att högutbildade ägnade en ökad andel av sina medievanor åt nyheter och samhällsprogram medan lågutbildade ökade sin medietid i större utsträckning åt underhållningsprogram. Neil Postman varnade redan på 1980-talet för att vi skulle roa oss till döds.

Att demokratin inte kan tas för given är allt mera uppenbart. Stor uppmärksamhet har under senare tid ägnats åt att Internet skapat möjligheter för främmande stater att påverka demokratiska val och att sociala medier skapat möjligheter att genom hatbudskap och trakasserier förgifta det politiska samtalet. Till detta ska läggas att de digitala plattformarna undergräver möjligheterna att finansiera nationell och lokal journalistik.

Friheten på nätet är en tillgång. Men vi måste som individer och samhälle i ökad utsträckning fundera på hur Internet ska kunna förenas med att vi också i framtiden  kan värna om fria och oberoende medier som ett fundament för demokratin. Dagspressen situation i Sverige är alarmerande. De digitala plattformarna har närmast en global räckvidd. Demokratins räckvidd är begränsad. Hur individers frihet på nätet ska kunna förenas med mediefrihet till stöd för demokrati på lokal och nationell nivå har blivit en allt viktigare fråga. Betryggande svar är få eller saknas helt.