Dags att varna för fascism? Ja, det menar Madeleine Albright

Hotet om fascism är större nu än någon gång sedan andra världskriget. Den analysen gör tidigare FN-ambassadören och utrikesministern i USA Madeleine Albright. Hon har ett personligt engagemang. Som jude flydde hon med familjen från dåvarande Tjeckoslovakien, först från nazisternas ockupation och efter att ha återvänt vid andra världskrigets slut för att undfly det kommunistiska maktövertagandet.

Fascism är ett svåranvänt begrepp – inte minst då det missbrukas av Kremls hantlangare som inte sällan betecknar nära nog allt i demokratier som de ogillar som fascism. Det är snarare en metod för maktutövning än en ideologi. I sin bok Fascism – en varning (svenskspråkig utgåva av Historiska media) skriver Madeleine Albright att ”fascist är en person som påstår sig tala för ett helt land eller en hel grupp och som är likgiltig inför andra människors rättigheter och som är beredd att ta till våld och alla andra åtgärder som krävs för att uppnå sina mål.”.

Hon menar att ”trots alla skillnader finns det gemensamma nämnare mellan personer som Maduro (Venezuela), Erdoğan (Turkiet), Putin (Ryssland) Orbán (Ungern) Duerte (Filippinerna) och – den ende av dem som är verklig fascist – Kim Jong Un (Nordkorea)”. Det gemensamma är att de undergräver och inskränker demokratin – allas demokratiska fri- och rättigheter.

Albright skriver att hennes bok planerades redan innan Trump blev aktuell som president men han är mer eller mindre ständigt närvarande i boken – antingen tydligt och öppet eller som en elefant i rummet. Hon har en lång rad exempel på hur han hyllar envåldshärskare och talar föraktfullt om USA:s demokratiska fundament och drar slutsatsen: ”Trump är den första antidemokratiska presidenten i modern amerikansk historia.”

Albright är engagerad i det demokratiska partiet. Men den hon framhåller som det kanske största föredömet är republikanen George W Bush (den yngre) och framför allt hans reaktion på terrorattacken den 11 september. ”Bush uppmanade amerikanerna att inte skylla islam eller dess utövare för en liten grupp terroristers handlingar.” Och här måste jag hålla med inte minst till följd av att jag dagligen på nätet får del av svepande anklagelser och uttryck för missaktning av islam och muslimer. Om dessa propagandister inte finner något aktuellt brott i mediernas flöde så gräver de fram flera år gamla brott och påstår (spekulerar i) att de beror på invandring och muslimer. Det förgiftar våra samtal och det undergräver faktiskt demokratin.

Hon skriver att ”den så viktiga mitten, som tidigare har räddat landet undan splittring i ett antal omtvistade frågor, har blivit allt smalare, vilket historiskt sett har varit ett tecken på att större problem är under uppsegling.” Och som svensk känner jag verkligen igen mig när hon påstår att ”Lagstiftare som försöker verka i mittfåran är föga uppskattade av den ena sidan och kritiseras för illojalitet av den andra.”

Albright menar inte att USA:s problem vare sig började eller kommer att sluta med Trump. För oss européer är det värt att påminna sig om att hon befarar ”att den unilaterala inställning som Trump uppvisar kommer att leva vidare i USA även efter det att han har lämnat sin post.” Hon befarar också ”att nästa amerikanska president kommer att få ärva en värld som är mera benägen att följa Pekings exempel, inte bara i ekonomiska frågor, utan också när det gäller att sänka normer på viktiga områden som arbetsmiljö, fria medier, religionsfrihet och mänskliga rättigheter.”

Fascister har sällan kommit till makten genom plötsliga och dramatiska genombrott. Albright pekar på att vi måste vara uppmärksam på att inte demokratin går förlorad på samma sätt som en höna kan förlora sin fjäderdräkt: fjäder för fjäder, långsamt men medvetet, i början nästan omärkligt till slut är allt förlorat.

Hon ber oss att fråga om de politiska agitatorerna ”Underblåser .. våra fördomar genom att säga åt oss att behandla människor som inte tillhör vår etniska grupp, vår ras, vår tro eller vårt parti som om de inte förtjänade vår respekt.” Hon vill att vi också ställer frågan om de ”bjuder in oss att ansluta oss till dem för att bygga upp och underhålla en frisk kärna i våra samhällen, en plats där rättigheter och skyldigheter fördelas rättvist, samhällskontraktet respekteras och alla människor har möjlighet att drömma och växa.”

Albrights bok Fascism – En varning är en uppfordrande skrift. Men det vore ett misstag att tro att fascismen nu och i framtiden tar samma gestalt som på Hitlers och Mussolinis tid. Michel Houellebecq ger i boken Underkastelse sin bild av hur det som gav andra världskrigets två fascistledare makten, andra politiska krafters underkastelse och många medborgares anpassning, kan leda till ett nytt annorlunda och odemokratiskt, fascistiskt, maktövertagande. Albrigthts bok har en sentens av Primo Levi som inledande motto: ”Varje tid har sin egen fascism.”

Så är det och det ska vi alltid påminna oss om.

Anders Ljunggren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s