Krims tatarer och Sveriges ordförandeskap i OSSE 2021

Denna vecka är det 76 år sedan Sovjetunionen under diktatorn Josef Stalins massmördarstyre inledde tvångstransporter av nära 200 000 tatarer från Krim till främst de centralasiatiska delarna av kommunistväldet. Motsvarande veckor där det sovjetiska skräckväldet genomförde massdeportationer från de baltiska staterna uppmärksammas där med betydande ceremonier. På det sjunde året av Putinstyrda Rysslands illegala annektering av Krim tillåter däremot inte det påtvingade auktoritära Kremlstyret att tatarerna får uppmärksamma 1944 års våldsdåd på Krim. Det sker istället utanför Krimhalvön, främst i Ukrainas kvarstående suveräna fastlandsdel.

Verkställandet av Stalins order GKO Order No.5859ss inleddes den 18 maj 1944 och den dag som idag är, 21 maj 2020 76 år senare, hade nära 200 000 krimtatarer tvingats in i järnvägsbundna boskapsvagnar – för många av dem var destinationen Uzbekistan. Många dog under den långa tågtransporten och nära nog hälften var döda två år senare på grund av svält och umbäranden. Den etniska rensningen slutfördes när de tatarer som varit mobiliserade i Röda armén inte fick återvända till Krim utan skickades iväg långt österut.

Under Gorbatjovs styre inför Sovjetunionens upplösning kunde överlevande och framför allt ättlingar till deporterade krimtatarer börja återvända hem till sin halvö i Svarta havet. Från november 1989 och fyra år framåt återvände cirka 250 000 krimtatarer, eller omkring hälften av de som tvingats till andra delar av Sovjetunionen, till Krim.

Med Sovjetunionens upplösning blev det möjligt att i det självständiga Ukraina, trots inte obetydliga svårigheter för krimtatarerna, att integrera sig i sitt eller sina förfäders/förmödrars Krim och att återskapa egna nationella institutioner inom ramen för republiken Ukraina. Det gäller exempelvis Mejlis som en representativ folkförsamling.

Den illegala annekteringen av Krim som Kreml genomförde i kölvattnet av de specialstyrkor som med militära medel tagit makten över Krim har lett till en ny våg av förtryck mot krimtatarerna. Folkförsamlingen Mejlis har förbjudits och klassats som terroristorganisation av Putinstyrets lakejer. I Ukraina registrerades redan 2017 1,6 miljoner internflyktingar, många med ursprung på Krim.

Rapporterna om förföljelser och trakasserier utförda av Putinstyrda de factomyndigheter på halvön är många. FN:s  Hög- kommissarie för de mänskliga rättigheterna, OHCHR, har haft begränsad framgång i sitt sökande efter försvunna personer på Krim.

Ett betydande antal journalister på Krim har frihetsberövats på godtyckliga grunder. De medier som var i tatarers händer före Putinstyrets maktövertagande i strid med folkrätten har inte längre möjligheter att bedriva sin verksamhet. Många oberoende journalister, minst ett hundratal, har flytt från Krim. Möjligheterna att få del av oberoende rapportering är inskränkta.

Verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) har de senaste åren dominerats av den pågående Putinstyrda aggressionen mot Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim. Låsningarna mellan å ena sidan Ryssland och övriga medlemmar är betydande. På Krim har OSSE:s möjligheter att ta det ansvar organisationen har blockerats av Kreml. Inga officiella representanter för OSSE har under senare år getts tillträde till det Moskvakontrollerade Krim.

I Sveriges utrikesdepartement pågår nu för fullt förberedelser för det svenska ordförandeskapet i OSSE 2021. Samarbetsorganisationen med 57 medlemmar är ett svårskött pastorat. Situationen nu är helt annorlunda jämfört med den som rådde 1992 när Sverige senast innehade ordförandeskapet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

COVID-19 har nu övertagit agendan. Hur pandemin kommer att påverka möjligheterna för Sverige att nå positiva resultat under ordförandeskapet i OSSE är svårt att säga idag. Sverige måste hur som helst utnyttja de möjligheter som ordförandeskapet ger. Agendan kan i denna organisation till stor del sättas av den som håller i klubban. De som vill använda COVID-19 för att undergräva folkrätten och splittra de som vill hävda den måste bjudas motstånd.

OSSE är en viktig del av Europas säkerhetsarkitektur. Ett fundament är att inte gränser mellan medlemsstaterna ska kunna förändras genom användande av våld. Den principen måste upprätthållas, illegala annekteringar av andra staters territorier kan inte tillåtas lika lite som militär aggression av det slag som ännu pågår i östra Ukraina med Kremls stöd.

Det finns även en maritim dimension i konflikten. Ett förslag som angår det kommande svenska OSSE-ordförandeskapet är inrättandet av en maritim övervakningsmission i Azovska sjön, möjligen inom ramen för OSSE:s särskilda observationsmissions mandat. Detta som följd av att Kremlstyrda krigsfartyg beslagtog tre ukrainska fartyg i samband med att de skulle passera genom Kertjsundet, från Svarta havet till Azovska sjön. Tjugofyra ukrainska sjömän som befann sig ombord tillfångatogs. Trots bland annat beslut i FN:s internationella domstol för havsrätt fängslade Ryssland sjömännen under en lång period.

Skydd för mänskliga fri- och rättigheter är också ett fundament i OSSE – den organisation som tillkom 1975 och vars grundande är Finlands största utrikespolitiska framgång vid sidan av bevarandet av det egna landets suveränitet.

OSSE är beroende av konstruktiv diplomati. Alla medlemsstater måste förmås att ställa sig bakom eller i vart fall acceptera de beslut som fattas. Det är ingen lätt uppgift Sverige ställer sig själv inför när ordförandeskapet snart tas över. Betyg kan ges först efter mötet med OSSE:s 57 utrikesministrar i Sverige i december 2021.

Kompromisser måste göras. Men avkall får inte göras på grundläggande principer. Det innebär att Kremlstyrets illegala annektering av Krim inte får erkännas. Det innebär att stöd till militär aggression i en annan medlemsstat inte får accepteras. Och det innebär att mänskliga fri- och rättigheter måste hävdas. Det gäller inte minst Krimtatarernas fri- och rättigheter, vilket förtjänar att upprepas 76 år efter Stalins massdeportation och sju år efter Putinstyrets illegala annektering av Krim.

Anders Ljunggren