COVID-19 OCH NORDEN

 Det nordiska samarbetet utsätts nu för sin största prövning sedan Nordiska rådets tillkomst. I augusti 2019 deklarerade de nordiska statsministrarna enigt att ”Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region”. Ett drygt halvår senare har en pandemi medverkat till att orsaka många nya och svåröverstigliga barriärer. Covid-19 har slagit hårdast mot det som är hjärtat i nordiskt samarbete och utbyte: de många mänskliga mötena. 

Viruset Sars-CoV-2 har orsakat död och gjort människor sjuka. Antalet dödsfall med viruset under perioden mars-maj är särskilt många i Sverige. Jämförelserna mellan de nordiska länderna är många. Den svenska politiken för att bemöta smittan har skilt sig från de nordiska grannländernas, och flertalet andra länders.

Om det är den svenska strategin, som bygger på tillit, folkbildning, personligt ansvar och solidaritet snarare än förbud och lagfästa restriktioner som är orsak till den stora överdödligheten bland de som är 80 år eller äldre är osäkert. Att smittspridningen, i varje fall de senaste veckorna är större i Sverige än i grannländerna, påverkar hur som helst synen på samarbetsmöjligheterna.

I Sverige är det allt fler som frågar sig hur det som faktiskt har hänt kunde hända. Det gäller också de som inte har gjort invändningar mot den svenska regeringens och myndigheternas, främst Folkhälsomyndighetens, agerande. Det är de många dödsfallen, främst i särskilda äldreboenden, som alla, inklusive den svenske statsepidemilogen Anders Tegnell, ser som ett stort och plågsamt misslyckande. 

Misslyckandet i Sverige är ett misslyckande även om dödsfallen per capita är flera i länder som Belgien, Storbritannien, Italien och Spanien. De nordiska grannländerna framstår som väsentligt mera relevanta länder att jämföra med för Sverige. När Sverige redovisar flera tiotals döda per dag redovisar de nordiska grannländerna noll eller nära noll. Sista veckorna i maj noteras flera rapporterade dödsfall med konstaterad COVID-19-smitta i Sverige än i något annat land. Att rapporteringen inte möjliggör likvärdiga jämförelser är ingen tröst. De nordiska ländernas rapportering misstros inte i Sverige. På så sätt visas hur viktigt Norden är för självbilden, för synen på grannländerna och omvärldens syn på Sverige. Det är Norden som är relevant. 

Såväl de ansvariga i Sverige som kommentatorer i nordiska grannländer betonar emellertid att vi ännu inte har facit. Pandemin pågår, smittspridning kan återuppstå där den till synes hindrats och även de mest optimistiska verkar tro på möjligheter till vaccinering för utvalda grupper först nästa år. Kommer det en andra våg, möjligen parallellt med säsongsinfluensan till hösten? Det vet vi inte. Men det finns optimism om att masspridning ska kunna stoppas i de länder där smittspridningen nu nedbringats rejält och det är en optimism som alla nordbor självfallet delar. 

När pandemin och dess konsekvenser ska utvärderas så är det inte bara effekterna för liv och hälsa som granskas. Alla delar av samhället har påverkats och åtskillig inverkan på samhällsliv och ekonomi lär bestå länge. Det gäller situationen i länderna, mellan de nordiska staterna och i Nordens relation till omvärlden. 

I skrivande stund är det fokus på möjligheterna till resor länderna emellan i Norden. Danmark, Norge och Island har infört vissa lättnader. Gränserna i Norden stängdes aldrig helt. Sverige har inte infört begränsningar för inresor – danskar och tyskar är vanliga gäster på restauranger, golfbanor och i sommarstugor i Sydsverige. Dansken Bertel Haarder, finländaren Kimmo Sasi och svensken Sven-Erik Bucht, före detta ministrar och nu ledamöter i Gränshinderrådet i Nordiska ministerrådet, uppmanar regeringarna att prata med varandra och öppna gränserna. 

Den fria rörligheten mellan de berörda länderna, som tillkom på 1950-talet, anses vara Nordiska rådets kanske främsta bedrift. Under COVID-19-krisen vill rådet minimera de negativa följderna för den fria rörligheten som uppstått genom de reserestriktioner som införts. 

– Nu under krisen ser vi en fruktansvärd tillbakagång i det gränsöverskridande samarbetet, gränser stängs och det byggs upp nya hinder. Det måste vi ta itu med direkt. 

Det säger tidigare landsbygdsministern i Sverige Sven-Erik Bucht (s) i samband med att han träder in som ny medlem i Gränshindersrådet. 

– Nästa gång måste vi ha en nordisk krisstrategi på plats för att kunna förhindra de förödande effekterna för den fria rörligheten över gränserna. I dagsläget blir det ju oerhörda konsekvenser för bland annat handeln och besöksnäringen. 

Sven-Erik Bucht vill också att Norden ska gå samman för att trygga tillgången till skyddsutrustning och vaccin i kristider. Han föreslår bland annat att de nordiska länderna gemensamt startar en vaccinfabrik. 

– Vi har alla förutsättningar för att klara det, vi har kapacitet, kunnande och kapital. Viljan måste vi mobilisera. Jag är övertygad om att det finns en folklig acceptans för detta. Man behöver inte vara någon expert för att inse att enskilda små länder inte är först i kö till att köpa skyddsutrustning och vaccin, därför måste vi jobba tillsammans, säger Sven Erik Bucht. 

Pandemins inverkan på ekonomin, de sociala villkoren, jämlikheten och folkhälsan i bred bemärkelse lär bli ett flerårigt tema i politiken. De nordiska näringsministrarna enades vid ett möte före påsk om att inrätta en tvärnordisk arbetsgrupp. Gruppen ska utarbeta en färdplan för områden där de nordiska länderna kan arbeta tillsammans för att starta om sina ekonomier efter coro- nakrisen. ”Världen som vi känner den kan förändras för alltid”, står det i den deklaration som utfärdades vid mötet.

Ambitionerna att hävda ett fungerande nordiskt samarbete har inte upphört. Ansvariga i regeringarnas kanslier och myndigheter söker samråd. Kontakterna mellan de som är ansvariga för smittskyddet och folkhälsan är många och betydelsefulla 

Det är på många sätt som vanligt. Nordiska länder beslutar var för sig och besluten vägleds av vad man uppfattar som bäst för det egna landet. Men det sker i ständig dialog mellan länderna och det finns en strävan att lära av varandra. När möjligheter till samarbete föreligger finns en strävan att möjliggöra dess förverkligande. 

Samarbetsministrarna i Nordiska ministerrådet har beslutat om en gemensam satsning på forskning och andra konkreta åtgärder för att Norden ska kunna ta sig ur den svåra situation som COVID-19 har lett till. Riktlinjer gavs för en prioritering av kampen mot smittspridningen i budgetarna för 2020 och 2021. Målet är att skapa ett effektivt kunskaps- och erfarenhetsutbyte, och rikta stödet till de områden där det gör mest nytta. 

I samarbetsorganet för forskning, Nordforsk, inleds nu tre satsningar. Två av initiativen fokuserar på vaccin och behandlingsformer med utgångspunkt i klinisk forskning. Det tredje initiativet inriktas på ”samfundssikkerhed” och hur de nordiska regeringarna förhåller sig till beredskap och krishantering. 

 – Hvert land har sin egen strategi og sine egne løsninger på COVID-19. Fra en forskers ståsted kan det vi nu observerer, sammenlignes med et gedigent eksperiment på, hvordan man forsøger at løse samme krise, men på forskellige måder. Ved at samarbejde om forskning kan vi lære af hinanden og klæde vores samfund bedre på til at håndtere kommende pandemier, sa NordForsks direktör Arne Flåøyen i samband med att initiativen presenterades. 

Nordiska rådet uppmanar regeringarna i Norden att samarbeta mer i kampen mot coronaviruset och i kristider. Presidiet föreslår i ett brev till statsministrarna bland annat att det inrättas en oberoende nordisk krisberedskapskommission. 

I brevet hänvisas till den strategi för samhällssäkerhet som Nordiska rådet antog på sessionen 2019. Presidiet nämner särskilt förslaget om att de nordiska regeringarna borde samordna sina insatser när det gäller att säkra tillgången till viktig medicin och annan hälsoutrustning. 

I brevet framhåller presidiet också behovet av en uppdaterad nordisk riskanalys och beredskapsplan. Bistånd mellan de nordiska länderna, till exempel med medicinsk utrustning och hälsopersonal och fortsatt utbyte av information och ”best practice”, tillhör det som rådets företrädare efterlyser. 

Nordiska rådets ledning föreslår också att de nordiska ländernas insatser när det gäller att starta upp ekonomin igen efter COVID-19 ska samordnas. Parlamentarikerna uppmanar i brevet även regeringarna att stärka det internationella samarbetet och samordna sin verksamhet i organisationer som WHO och EU.  

Utrikesministrarna i Norden och Baltikum kom tidigt överens om ett samarbete så att nordbor som vistats eller vistas i länder utanför Norden har kunnat eller ska kunna resa hem eller få annat konsulärt stöd. Inom Norden har genomfart garanterats för de som är på hemresa från ett land till sitt eget när de behöver passera ett tredje, exempelvis för en finländare som vill resa från Norge till Finland via Sverige. 

Vi lever med en pandemi – en epidemi som drabbar individer och samhällen i hela världen. Men det saknas ett internationellt politiskt ledarskap. När vådan av farsoten uppenbarades handlade varje stat för sig för att värna sitt upplevda egenintresse. För första gången sedan andra världskriget befinner sig världen i en kris där USA inte söker ett ledarskap för gemensamma insatser mot farsoten. Tvärtom har Donald Trumps presidentstyre snarare bidragit till motsatsen bland annat genom att inte ge stöd till WHO. Världen som vi känt den finns inte mera. Det har konsekvenser för Norden och Europa. 

Exportförbud infördes av flera stater i Europa för produkter som behövdes där smitthärden var som värst, som i norra Italien. Betalda leveranser av skyddsutrustning till Norden från EU-stater uteblev och nordiska företags leveranser av skyddsutrustning till länder som Italien och Spanien hindrades. Vädjanden om bistånd blev till en början obesvarade. EU:s trovärdighet ifrågasätts. 

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har bett Italien om ursäkt för EU:s agerande i krisens början. Så småningom har exportförbuden tagits bort efter påtryckningar. Efter initiativ från Frankrike och Tyskland är beslut om en stor återuppbyggnadsfond nu på väg i EU. Nordiska länder anklagas i sammanhanget för bristande vilja till solidaritet. 

Tilliten människor emellan i Norden, tilliten mellan medborgare och myndigheter och tilliten nordiska länder emellan har betecknats som ”Nordens guld”. De nordiska regeringarna och myndigheterna har valt olika strategier i kampen mot COVID-19. Gemensamt är att regeringarna, och i synnerhet de regeringsledande partierna, noterar ökat, inte sällan mycket ökat, förtroende i opinionsundersökningarna. Består detta? Skiljer sig utfallet mellan länderna? Vi vet inte när epidemin upphör. Dess konsekvenser får vi leva med länge. Det blir inte normalt igen – vad vi kan hoppas på är ett nytt, annorlunda normaltillstånd. 

Vad innebär det för det nordiska samarbetet? För möjligheterna att påverka EU och det globala samarbetet? Det är oklart. Det beror på vad aktörer i Norden, främst dess regeringar och parlamentariker, kan och vill åstadkomma. Riskerna är stora. Så är också möjligheterna. Låt oss hoppas att de slutsatser som nu dras ska ha samma inriktning som de som drogs efter andra världskriget: att krisen i de mellanfolkliga relationerna motiverar konkreta och omfattande åtgärder för ökad samverkan. 

Anders Ljunggren 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s