Lennarts Konditori i Eksjö, en kulturinstitution och lärosäte

Lennarts Konditori i Eksjö är en kulturinstitution! ”Mitt universitet” har jag, som ”early drop out”, ibland sagt i goda vänners lag och i samtal om denna hemstadens pärla.

Caféet ligger passande nog där Gamla sta´ns huvudgata, Norra Storgatan, ansluter till Stora Torget. Fastigheten heter Guldsmedsgården och har anor från 1590-talet – huvuddelen av huset mot torget ska ha anor från 1700-talet. Närmaste grannen är Aschanska gården som ägs av en stiftelse som möjliggör för besökare att ta del av hur borgare i en småländsk småstad möblerade hem och liv för mera än ett sekel sedan.

Stadsplanen i Gamla Sta´n är till stor del den som flamländaren Arndt de Roy utarbetade på 1570-talet sedan Johan III bestämt var staden skulle ligga – det vill säga i anslutning till den gamla sockenkyrkan. Det innebar att staden som fick sina privilegier 1403 flyttades från Bykvarnsområdet där den legat tills någon beslutade att den skulle förgöras som en försvarsåtgärd när danskarna anföll under Nordiska Sjuårskriget 1563-1570. Enligt Wikipedia har ”de Roys stadsplan en medeltida struktur med ett gatunät som följer åsens geografi och befintliga vägar men planen innehåller också influenser från renässansens Italien som förebådar det rutnätsmönster som kom att prägla 1600-talets stadsbyggnad.” Besök staden! – det är den värd.

Men det här ska handla om Lennarts Konditori och framför allt om den bok som författats av Anita Svensson, dotter till konditoriets grundare Lennart och Gun Svensson. Bokens namn är helt enkelt Lennarts konditori i Eksjö, med underrubriken Ett familjeföretags historia.

Böcker som ingår i samma upplaga och som säljs på samma ställe vid given tidpunkt har i allmänhet samma pris. Men för såväl författare som läsare beror böckers värde på vilken relation man har till bokens handling och idé. Som mångårig resande föreläsare har jag fått många hembygdsböcker i present. Jag erkänner att flertalet av dem inte finns i hemmets bokhyllor idag. Men boken LENNARTS KONDITORI I EKSJÖ ska få en hedersplats.

Anita Svenssons bok kan inrangeras i avdelningarna företagshistoria eller hembygdshistoria. Jag tror att den har ett värde också för personer som aldrig smakat de goda bakverken i ”Lennarts” och även för personer som aldrig satt sin fot i Eksjö – märkligt nog finns åtskilliga sådana. Men den har ett alldeles särskilt värde för personer som haft Lennarts som ett stamfik. Jag är en sådan – även om jag flyttade från Eksjö för många årtionden sedan.

Anitas bok är en hyllning till sina föräldrars verk. Boken ger en god inblick i det slit, de umbäranden  och den målmedvetenhet som nästan alltid utgör bakgrunden till första generationen småföretagares framgång. Lennart och Gun hade träffats i Stockholm, han som ung konditor och hon som kallskänka. År 1947 flyttade de som nygifta till Lennarts födelseort, Virserum. I sju år var detta platsen för parets första gemensamma företag. Första bostaden var en liten enklav med  ett utedass i samma hus där caféet fanns. Arbetsdagarna var långa.

Det är först nu jag inser hur mycket studier och arbete som ligger bakom det hantverkskunnande och de bakverk jag smakat på Lennarts – även om jag vid flertalet besök i unga år bara hade råd att dricka ”en slät kopp kaffe”. Lennart Svensson avlade gesällprov 1950, erövrade ett svenskt mästarbrev 1952 och ett tyskt dito 1953 utfärdat av Handwerkskammer Braunschweig efter tre månaders konditorskola där. För att säkra familjens och företagets ekonomi blev Lennart därefter, vid sidan av entreprenörskapet och tack vare hustru Guns ”marktjänst” i företaget, lärare vid Statens Hantverksinstitut i Stockholm. Flera av Lennarts bakverk har prisats i nationella sammanhang. Boken innehåller recept – bara en sådan sak gör den värd ett inköp.

Anita som upplevt hela företagets utveckling på nära håll, även om minnena inte kan vara så många från spädbarnstiden och de första småbarnsåren, beskriver hur föräldrarnas företagande utvecklas framför allt sedan de flyttat verksamheten till Eksjö 1953. Entreprenörskapet ledde till att Svenssons hamnade i konflikter med såväl politiker som hyresvärdar. Paret Svensson var driftiga företagare – så driftiga att Eksjös lokalrevy i början av åttiotalet skildrade verksamheten som Café Monopol. Då serverades Lennarts bakverk på flera caféer i Eksjö – en enda konkurrent fanns då kvar. När det var dags tog dottern Lena över men nu är företaget inte längre i familjens ägo. Men 69 år som familjeföretag är en epok och förhoppningsvis ska den nya ägaren förstå att vårda den klenod den erövrat.

Lennart Svensson var inte bara småföretagare. Han var också en kulturpersonlighet och under en epok, liksom Gun, engagerad lokalpolitiker. Stor vikt lades vid arkitektur och inredning. Lennart Svensson tillhör de, inte allt för många, som vi har att tacka för att Eksjö idag har en trästadskultur som tillhör de främsta i norra Europa. Och inte minst Lennarts konditori är ett exempel på hur interiören präglas av ett levande kultur- och konstintresse.

Jag är ledsen att jag missade utställningen Konditorn som konstnär på Eksjö museum jultid 2003. Ett av verken skildrar hur den lokala kändisen Kyrk-Birger går främst i Första Majtåget stolt bärande den blågula svenska fanan. Ett annat marsipanverk visar hur den familj som tog hand om Lennart när hans far och bror dött och hans mamma var på sjukhus med gemensamma krafter plöjer jorden så att trädgården ska kunna blomma. ”En dag på  årets borde alla få uppleva glädje och betydenhet, ungefär som Kyrk-Birger på 1:a maj”, deklarerade konditorn i Smålands-Tidningen.

Lennart Svensson ansåg troligen att begreppet borgare var en hedersutmärkelse. Men det var för honom knappast inte vilket företagande som helst som förtjänade denna utmärkelse. För Lennart Svensson var det viktigt att vara en god samhällsmedborgare. Han bidrog starkt till en modernisering av Eksjö som stad. Många Eksjöbor såg sina första TV-program när verksamheten ännu drevs på Södra Storgatan. Och smörgårdstårtan introducerades i sta´n av Lennart och Gun. Lennart Svensson är samtidigt en av dem som bidragit allra mest till att de historiskt värdefulla stadsmiljöerna i Eksjö bevarats.

Jag minns själv hur Lennart ofta tog sig tid at tala med mig och andra kunder. För mig är caféet en plats för fika, rogivande läsning, samtal och möten med människor. På sextiotalet hade jag här häftiga diskussion med militärstadens fåtaliga marxister. Ännu flera samtal hade jag med skolkamrater, CUF-kompisar, kommunalråden Charles, Einar och Ingvar med flera. Och många timmar har jag förlorat mig i litteratur på Lennarts. Nu brukar jag, när jag göra mina allt för fåtaliga besök, träffa stamkunden Erik Mohlin. Och jag skulle gärna ansluta mig till det ”gubbdagis” som grundades under den tid när Lennart fortfarande levde och som varje tisdag löser stadens och världens problem på Lennarts.

Numera blir besöken i Eksjö tyvärr inte så många som jag skulle vilja. Men ett besök på Lennarts är ett obligatoriskt inslag när jag ”är hemma i Småland”. Jag gör också alltid ett besök i Eksjö Bokhandel på Södra Storgatan. Inte sällan har jag gått från bokhandeln med en påse böcker och öppnat en av dem sedan jag köpt kaffe och kaka på Lennarts. Nu kan man i bokhandeln köpa boken Lennarts konditori i Eksjö – Ett familjeföretags historia. Tack till Anita Svensson för ett författarskap med stor lokalhistorisk betydelse.

ANDERS LJUNGGREN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s