Jon Kahn är en mångsidig man. Nu har han kommit ut med ännu en bok. Det nya verket heter Ö i dimma. Underrubriken är ”OM UTÖ, PESTEN OCH CORONAN”. Jag är nog inte ensam om att betrakta den som en vänbok, eller till och med en kärleksförklaring, till den ö i södra delen av Stockholms skärgård, där Jon haft sitt sommarviste sedan mera än 50 år tillbaka. Utö.
Ö i dimma är inte en bok om en förlorad idyll. I centrum för den litterära gestaltningen finns istället två händelser för drygt 300 år sedan. Dels pesten 1710, det sista stora pestangreppet i Sverige, dels rysshärjningarna som inträffade 1719. Men vi får uppleva Utö också idag, i pandemins tid, genom en av bokens huvudpersoner.
I början av 1700-talet var människors livsvillkor på Utö snarare ett helvete än ett paradis. I boken beskrivs hur pesten, som ankom ön som skeppslast, eller kanske på en mindre båts köl, från Estlands fjärde största stad Pärnu, orsakade massdöd på Utö. Berättelsen i denna del av boken drivs framåt genom skildringen av en person hämtad från periodens verklighet, en av Jon Kahns anfäder, prosten i Österhaninge Jonas Grimsten.
Massdöden som pesten orsakar skildras med stor realism. Porträttet av prosten Grimsten är inkännande. Han framstår inte sällan som tafatt, ibland med tvivel på sig själv och sitt uppdrag men som en Herrens tjänare som till slut ändå följer sin kallelse till Gud. Tålmodigt söker han trösta överlevande och det sker inte utan strapatser.
En av prostens medhjälpare, kapellprästen som ansvarar för det kyrkliga på såväl Utö som Ornö hävdar i ett brev i jultid 1710 att mera än hälften av befolkningen på berörda öar berövats livet av pesten. När prosten gör sitt besök är det bland annat kapellprästens hustru som ledsagar prosten till mer eller mindre öde gårdar och i möten med människor som upplever sig själva som spillror efter förlust av anhöriga och grunden för tillvaron.
I Ö i dimma skildras pestens elände parallellt med att ukrainaryska doktoranden Juliya besöker Utö för att samla underlag för en avhandling om rysshärjningarna 1719. Hennes fältarbete är omfattande och det ger författaren rika möjligheter till skildringar av Utös naturmiljöer och nutida ekonomiska och sociala liv. Som en tråd i berättelsen återkommer dessutom Juliyas sökande efter svar på frågan om hon i själva verket kunde ha avlats på Utö i samband med att mamman gjort ett besök. Juliya har svårt att befria sig från tanken att hon kanske var en frukt av tillfällig förbindelse på Utö nära två månader före hennes föräldrars bröllop i Ukraina. Det var sju och en halv månad efter bröllopet som hon föddes … …
Angriparna från Ryssland 1719 brände ned en mycket stor del av Utös bebyggelse. Människor som kunde fly gjorde så. Juliya kartlägger och samlar fakta. Men hon träffar också en rad människor. Det sker med de restriktioner som pandemin förorsakar 2020. Men det innebär inte total isolering. När Juliya sjuk, möjligen drabbad av Covid-19, lämnar Utö i en helikoptertransport så vet man inte som läsare om den mest innerliga relationen ska leda till något varaktigt eller inte.
Ryssland spelar en stor roll i Ö i dimma, inte bara genom pestens ankomst från estländska Pärnu under Rysslands krigföring på andra sidan Östersjön och rysshärjningarna på Utö nära nog ett årtionde senare utan också genom berättelsen om den fiktiva Juliya 2020 och hennes hågkomster från främst Ukraina men även Ryssland i vår tid. Jag skulle önska att det på svenska fanns flera trovärdiga skildringar av de krigshandlingar i Baltikum som bidrog till att pesten fördes till Sverige och som möjliggjorde de rysshärjningar i svensk skärgård som skedde i samma tid som en efterbörd till ryska truppers härjningar i Baltikum.
Skräcken, eller i vart fall misstänksamheten och fruktan, för Ryssland påstås ofta vara större i Sverige än i snart sagt varje annat EU-land. Och det beror väl i så fall till stor del på de historiska erfarenheter som gjorts i Sverige och i krig med tsarens trupper.
Händelserna på Utö utspelade sig under en av de perioder när Sveriges existens som stat var som mest ifrågasatt. När Karl XII tillträdde sökte Danmark, Ryssland och Polen erövra tillbaka det som Sverige annekterat under den föregående stormaktstiden. Pesten kom till Utö ett år efter nederlaget för Karl den tolfte i Poltava 1709. Rysshärjningarna drabbade Utö och andra delar av ostkusten samma år som Karl XII begravdes.
Minnet av krigen med Ryssland, såväl under det stora Nordiska kriget i början av 1700-talet som Finska kriget 1808-1809 sitter djupt i den svenska nationens medvetande – uppenbarligen traderat genom århundraden men också främjat av Kremls ansvarslösa agerande också i nutid.
För att bättre skilja på Putinstyrets och Kremls på många sätt politiskt oacceptabla agerande å ena sidan och den ryska kulturen och den ryska befolkningens liv å den andra sidan borde många i vårt land verkligen lära känna sådana som Juliya. Och om många i den ryska befolkningen gavs möjlighet att lära känna vår verklighet och vi som lever här i Norden så skulle det inte vara lika lätt att som Kreml och Putins hantlangare nu gör, måla ut omvärlden som fienden.
Precis som Bengt Lindroths bok, Vi som inte var med om kriget, som handlar om Norden under andra världskriget, så medverkar Jon Kahns bok Ö i dimma till tankar om vad krig gör med människor och hur krig också bidrar till att forma våra föreställningar som nation inte bara om dåtid utan också om vår nutid.
Ö i dimma är ett exempel på en allt större andel av bokutgivningen, nämligen böcker som inte bara skrivs av författaren utan som från början till slut är ett resultat av författarens slit och risktagande. Jon Kahns bok är utgiven på Förlag BoD, det vill säga Books on Demand, Stockholm, Sverige och BoD, Norderstedt Tyskland, har tryckt den. Omslaget utgörs av en målning som författaren själv kreerat – han har haft flera vernissage sedan han lämnat tiden som departementsråd i Miljödepartementet och gett sig själv mera tid för familjeliv och konstnärskap.
Ö i dimma är vännen Jon Kahns tredje bok, från hans hand har tidigare utgivits En osannolik kärlekshistoria och Simons längtan. Jag rekommenderade dem efter utgivningen och jag vill nu verkligen rekommendera resultatet av Jons senaste flit och gestaltningsförmåga, boken Ö i dimma – om Utö, pesten och coronan.
Via www.kahn.in kan du läsa mera om författaren (dagens författare måste i flertalet fall vara sina egna marknadsförare) och vill du köpa boken direkt kan det ske via Ö i dimma | kahn.in
Jon Kahn är en mångsidig man. Bland annat är han en god berättare, med en litterär gestaltning som hämtar kraft från omfattande studier av flera epokers verklighet, förenad med en konstnärs förmåga att gestalta också den del av människors verklighet som vi bär med oss och vanligen inte skyltar med. Så skapas trovärdiga berättelser och så stimuleras inte bara våra tankar utan också vår livsnödvändiga fantasi.
Anders Ljunggren
Ljunggren skriver 